Kan det inte bara vara kärlek?
Jag blir så trött på min fina familj/släkt. Det är alltid intriger, det visas sällan kärlek och när det syns någon symtom av kärlek så är det bara falskhet. Nu menar jag inte att man inte visar kärlek till sina barn, utan det handlar mer om personen man delar barnen med. Vart tog kärleken vägen? Kärleken ni kände när ni träffa varandra? Fråga er om den finns kvar någonstans djupt där inne eller inte. För om den inte finns där, fråga dig då om du fortfarande älskar och är förälskad i denna person. Om svaret är nej så måste du kanske släppa taget och gå vidare. Men så länge det är barn inblandade så kanske du borde se till att släppa taget på ett snyggt sätt. För tänk nu efter, denna man/kvinna kommer alltid ha en del av ditt hjärta - dina barn. Dina barn är hans/hennes barn och ni delar dem tillsammans. Det finns ingen chans att du kan tvinga dina barn att leva utan sin pappa eller mamma, inte om det är som i det flesta fall, att dem behöver er båda.
